Modellmönster: Produkt – del 2: Produktlivscykel och Leverantörsprodukt 

En produkt har en livscykel. Den kan vara under utveckling, den kan vara öppen (att den finns tillgänglig) och den kan vara avslutad. Den kan också vara tillfälligt stängd, det vill säga suspenderad. Om vi ska kunna följa produkters beteende behöver vi veta vilka produkter vi har vid varje givet tillfälle. Därför behöver vi definiera en produktlivscykel. Den liknar i allt väsentligt den kundlivscykel jag beskrivit i tidigare artiklar.Vi kan behöva hantera flera olika identiteter för samma produkter, till exempel då det gäller leverantörskedjor. Det beskrivs i mönstret Leverantörsprodukt. 

/Peter Tallungs, IRM 2021-09-16

Mönster 1: Produktlivscykel

En produkt har en livscykel. Det är viktigt att veta vilket tillstånd en produkt är i, då det bestämmer vad det går att göra med produkten i fråga. Man kan till exempel inte leverera en produkt som är under utveckling eller avvecklad. Ofta behöver man också registrera när livscykelhändelser inträffar för att kunna mäta och jämföra, till exempel hur länge produkter lever och hur många produkter som utvecklas men aldrig lanseras.  

Det här är ett första försök till en livscykel för produkter i en verksamhet som både utvecklar och tillhandahåller produkter.

Vi inför ett supertillstånd

Det som utmärker ett tillstånd är att det bestämmer objektets beteende, det vill säga vad det går att göra med objektet. Att produkten är öppen innebär vanligen att man kan skapa produktindivider av den, det vill säga tillverka, tillhandahålla eller sälja exemplar av produkten (eller tjänsten). Man inser då kanske att de andra två tillstånden har en viktig sak gemensamt. I båda fallen kan man inte skapa produktindivider. Ifall man ser detta som en grundläggande skillnad mellan produkterna i produktkatalogen, huruvida man kan tillhandahålla produkten till kunder eller ej, kan man tänka sig att man låter livscykeln avspegla detta tydligare. Vi kan då bygga livscykeln kring två huvudsakliga tillstånd Öppen och Stängd, där stängd har olika undertillstånd, det vill säga specialfall. Det är egentligen samma modell, fast nu att vi har generaliserat tillstånden Under utveckling och Avslutad till att bli specialfall av tillståndet stängd.

Vi inför ett nytt subtillstånd

Låt oss säga att vi sedan kommer på att vi också behöver hålla reda på om produkten är tillfälligt avstängd eller inte. Det är ju ett subtillstånd, det vill säga ett specialfall av stängd. Då får vi följande modell.

Observera att livscykeln inte säger något om eventuella produktindivider. En produktindivid, det vill säga ett exemplar av en produkt, har sin egen livscykel.

Produktens livscykel säger inte ens något om det finns produktindivider eller inte. Både öppna och stängda produkter kan ha produktindivider, utom produkter under utveckling som ju rimligen inte kan ha någon produktindivid, såtillvida det inte är vidareutveckling.

Allt som jag här beskrivit om produktlivscykel är tillämpligt på livscykel för kunder, avtal med mera. Till exempel kan även kunder och avtal vara tillfälligt stängda. Denna bredd är typisk för mönster. Även om jag beskriver mönster för saker som kunder eller produkter har de nästan alltid en mycket bredare tillämpning.

Mönster 2: Leverantörsprodukt

Om man är återförsäljare av produkter från olika leverantörer har man olika produktidentiteter att hålla reda på. Dels har vi vår egen produktkatalog, dels har vi de olika leverantörernas produktkataloger. Vi behöver vidare veta hur en produkt hos oss motsvarar en viss produkt hos en leverantör. En och samma produkt hos oss kan ha olika produktidentiteter hos olika leverantörer. Det är fallet där det är ett företag som specificerar produkterna men som använder sig av olika leverantörer vilka levererar enligt beställning.

Vi behöver då matcha ihop leverantörens produkt med den egna produkten i ett många-till-många-förhållande. Det kan kanske ändras över tid vilken underleverantör vi använder oss av för en viss produkt. Därför kan vi behöva sätta start- och slutdatum för matchningen.

Det är säkert ännu vanligare för komponenter, att ett företag bygger produkter av komponenter som de specificerar och låter olika underleverantörer tillverka och leverera till sig. Mönstret kan då tillämpas på komponenter i stället för produkter.

Kanske du har idéer om hur man kan tänka annorlunda, eller synpunkter på modellerna jag visar? Dela gärna med dig av dina tankar.

/Peter Tallungs, IRM