Strategimönster för informationsarkitekter del 4 – Destillering av kunskap 

Destillering är processen för att separera essensen från en blandning, och få den i en form som gör den mer värdefull och användbar. Informationsmodellering kan vi se som destillering av kunskap. Kunskap om de företeelser som verksamheten hanterar och hur de hanteras. Men vi kan behöva destillera vidare, ytterligare lyfta fram det som är viktigast i domänen. I följande artikel presenterar jag strategimönster som kan hjälpa oss med detta.  

/Peter Tallungs, IRM, 2022-01-13

När man modellerar en domän, till exempel en verksamhetsfunktion eller ett it-system, så finns det saker i modellen som utgör själva essensen, det som är mest centralt och som är själva nyckeln till förståelsen av domänen. Denna essens, denna nyckelförståelse är, skulle jag vilja påstå, det som egentligen är verksamhetens viktigaste tillgång.

Men när man modellerar finns det alltid många olika saker som behöver hanteras. Därmed är det lätt att essensen kommer ur fokus, inte får den framträdande roll som den borde ha, och försummas.

Det finns flera orsaker till att det sker, bland andra de två följande.

1. Behovet av specialisering
   En orsak är de specialiserade roller vi ofta måste ha i utvecklingsarbete. När en it-utvecklare rör sig utanför den del av systemet denne är välbekant med går hen lätt vilse i begreppen. Detta tvingar utvecklare att specialisera sig. När så var och en begränsar sitt arbete till specifika funktioner stryps kunskapsöverföringen mellan dem ytterligare. Isoleringen ökar därmed, vilket blir en ond spiral.
2. Tendens till dragning mot teknik
   Det finns en tendens att erfarna it-utvecklare drar sig från kärnan av domänmodellen och mot den mer teknisk infrastrukturen, eller mot något tydligt avgränsat problem som kan förstås utan specialiserad domänkunskap. Ty detta är vanligen ett mer intressant område för en tekniskt intresserad och uppfattas också som att det ger färdigheter som är användbara i andra projekt och ser bra ut i ett cv.

Vi bör prioritera domänkärnan

Allt detta gör att domänkärnan ofta inte får den uppmärksamhet som den skulle behöva. I praktiken kan kanske inte alla delar av modellen hållas lika snygga. Vi måste då prioritera. För att göra domänmodellen till en tillgång måste vi framför allt se till att den kritiska kärnan i modellen bibehåller sin elegans och användbarhet.

I det följande presenterar jag fyra strategimönster som kan hjälpa oss att lyfta fram och förtydliga essensen i en modell.

Mönster 1: Domänkärnan (Core Domain)

Problem: Den specialiserade kärnan i domänmodellen, den viktigaste delen av modellen, det som verkligen gör modellen till en affärstillgång hanteras ofta styvmoderligt. Bland it-utvecklare är det vanligt att ny teknik och avancerade algoritmer ses som det viktiga. Datastrukturerna och begrepp ses som tråkiga och oviktiga och överlåts vanligen på en junior utvecklare, som får jobba tillsammans med en databasadministratör för att skapa ett databasschema.

Dålig design eller implementation av denna del av programvaran leder till att applikationen aldrig klarar av att göra viktiga saker för användaren. Och då spelar det ingen roll hur elegant infrastrukturen är.

Lösning: Koka ner modellen. Hitta domänens kärna och separera den från massan av modellen. Lyft fram de mest värdefulla och speciella begreppen. Håll kärnan liten. Domänkärnan är den del av modellen som särskilt tydligt representerar verksamhetsdomänen och som på bästa sätt löser de uppgifter som systemet ska lösa.

Sätt de skickligaste teammedlemmarna på kärnan och rekrytera enligt denna princip. Lägg kraften på kärnan för att hitta en djup modell. Utveckla en smidig design för denna – tillräcklig för att tillgodose visionen med systemet. Motivera investeringar i övriga delar av modellen efter hur de stödjer den destillerade kärnan.

Vem gör jobbet? 

De utvecklare som är de skickligaste rent tekniskt är ofta inte så intresserade av den specifika verksamheten. Det begränsar dem i detta sammanhang och förstärker deras dragning till infrastruktur. De kan då inte bygga domänkunskap, och vi får en ond cirkel.

Vi behöver sätta samman teamet på följande sätt:

• Utvecklare som är beredda till långvarigt engagemang och är beredda på att vara bärare av domänkunskap
• En eller flera domänexperter som har djup kunskap om sin verksamhet

• Informationsarkitekt, som faciliterar samverkan mellan dessa och aktivt arbetar med att förfina modellen.

En väldestillerad domänkärna är en tillgång som ger snabbhet, lättrörlighet och precision.
Första iterationen av ett utvecklingsprojekt bör alltid baseras på någon del av domänkärnan.

Men det här verkar jobbigt, säger kanske någon. Kan vi inte köpa ett standardsystem i stället, eller åtminstone en standardmodell? Reality check: Domänkärnan kan förmodligen inte köpas. Industrispecifika modellramverk har hitintills alltid misslyckats.

Mönster 2: Generiska subdomäner (Generic Subdomains)

Problem: Det finns alltid delar av en modell som ökar komplexiteten i modellen utan att egentligen fånga eller kommunicera någon specialiserad kunskap. Allt sådant sidoordnat i modellen drar uppmärksamheten från domänkärnan, vilket gör det svårare att uppfatta och förstå det som är centralt.

Modellen slammar igen av allmänna principer som alla känner till ändå, eller detaljer som bara har en stödjande roll. Men de kan ändå inte tas bort eftersom de behövs.

Lösning: Identifiera sammanhängande subdomäner som behövs men som inte är de som utgör motiveringen för projektet. Faktorera ut dessa till andra generiska modeller. Gör dessa så allmänna så att inga spår är kvar av den speciella situationen i dem. De blir kandidater till återanvändbara tillgångar.

En generisk subdomän kan bli en återanvändbar tillgång på två sätt:

1. Återanvändning av programvaran
   Ni kan göra en egen programvarukomponent som kan återanvändas av andra. Detta skall dock inte vara din prioritering eftersom du skall rikta så mycket kraft åt kärndomänen som möjligt, inte bli en leverantör av generiska komponenter. Det är ju kärndomänen som är viktig.
2. Återanvändning av modellen
   En viktig form av återanvändning som ofta har hamnat i skymundan, både internt i våra organisationer och i branschen/samhället i stort, är återanvändning av modellen. Här finns mycket att göra för oss. Ett sätt är att vi publicerar och diskutera modellmönster inom vår Community. Ett annat sätt är att vi publicera hela modeller, som exempel på hur man har gjort, med kommentarer.

Mönster 3: Domänens vision (Domain Vision Statement)

Problem: Vi behöver skapa och förmedla en gemensam bild av den centrala idén med domänen.

Lösning: Skriv en kort beskrivning (ungefär en sida) av domänkärnan och det värde den kommer att bidra med. Ta endast med sådant som utskiljer denna domänmodell från andra. Visa hur domänmodellen tjänar och balanserar skilda intressen. Skriv visionen tidigt och revidera den när du vinner ny insikt. Det är ungefär detta du skulle säga när du ska beskriva vad som är det speciella med verksamhetsfunktionen eller applikationen som modellen beskriver.

Exempel: Vision för Flygbokningssystemet 

• Passagerarnas prioriteringar ska balanseras mot flygbolagets bokningsstrategier
  Systemet ska kunna representera passagerarnas prioriteringar och bokningsstrategier och balansera dessa mot varandra baserat på flexibla regler.

• Modellen av en passagerare skall avspegla den relation som flygbolaget strävar efter att utveckla med återkommande kunder.
  Därför skall modellen representera passagerarens historik i en användbar kondenserad form, deltagande i speciella program, anknytning till strategiska företagskunder och så vidare.

• Användarroller
  Användarnas olika roller (som passagerare, agent, ledningsperson) tillhandahålls för att kunna föda säkerhetssystemet med nödvändig information.

• Modellen skall stödja effektiv rutt/sittplats-sökning 
• Modellen ska möjliggöra integration med andra etablerade flygbokningssystem. 

Mönster 4: Framhävd kärna (Highlighted Core)

Problem: Vi behöver skapa och förmedla en gemensam förståelse av domänkärnan, det vill säga de viktigaste strukturerna i modellen.

Lösning: Ta fram ett destillationsdokument (Distillation Document) på 3–7 sidor som beskriver och förklarar domänkärnan. Det kan innehålla följande:

• En lista på de viktigaste entiteterna
• Diagram som visar deras viktigaste relationer
• En genomgång av deras viktigaste interaktionsmönster, antingen på abstrakt nivå eller med exempel.

Dokumentet ger en bred vy av hur bitarna passar ihop. Dokumentet skall vara läsbart för icke-tekniska personer och vara avgränsad till det som alla inblandade behöver veta. Använd det som en gemensam vy och en guide med vilken alla nya teammedlemmar kan starta.

Destillationsdokumentet fungerar som en gemensam förankring. Det är viktigt att det står klart för teamet vilken stor betydelse en ändring av domänkärnan innebär. En ändring av domänkärnan innebär en förändring av teamets gemensamma syn på domänens centrala begrepp och beteende.

Använd destillationsdokumentet som en indikator. Om en ändring i modellen gör att destillationsdokumentet behöver uppdateras för att vara i synk med modellen behövs en överläggning. Antingen har det skett en fundamental ändring av något element i domänkärnan eller då har domänkärnans gräns flyttat på sig.

Det är då nödvändigt att sprida den förändrade bilden till hela teamet, inklusive att dela ut den nya versionen av destillationsdokumentet till alla inblandade.

Källan till dessa strategimönster

Strategimönstren i denna artikel är hämtade från Eric Evans bok ”Domain Driven Design”. Jag tycker att de är så kloka så jag vill gärna lyfta fram dem till en bredare krets än de få som kommit så långt i hans bok. Jag har här översatt och tolkat dessa. För de som vill gå till originalen har jag skrivit Eric Evans namn på mönstren inom parentes.

/Peter Tallungs, IRM