Om modeller på papper och modeller i huvudet
Med ”modell” i ”Informationsmodell” menar vi vanligen en konkret gestaltning av något. Boxar och linjer på ett papper eller liknande. Det jag gestaltar är det jag har i huvudet, en mental modell, de vill säga min föreställning av hur saker och ting hänger ihop. För att rätt förstå vad vi egentligen håller på med då vi modellerar behöver vi först prata om vad en mental modell är.
/Peter Tallungs, IRM, 2020-03-18
Det här är kanske den viktigaste text jag skrivit. Jag försöker förmedla det jag menar är den springande punkten i allt modelleringsarbete.
Mentala modeller
En mental modell är min uppfattning om en viss företeelse eller ett system av flera sammanhängande företeelser. Vad de har för egenskaper, hur de hänger ihop och hur de fungerar.
För oss människor är de mentala modeller vi har i huvudet helt grundläggande för oss. Det är på det sättet vi har en uppfattning om saker och ting över huvud taget. Vi har mentala modeller för allt vi kan föreställa oss och allt vi därmed kan tänka något om och hantera. Om hur tvättmaskinen fungerar, vad min partner gillar för mat och hur man hittar i kvarteret. Från abstrakta saker som hur det politiska systemet hänger ihop till konkreta saker som hur Eiffeltornet ser ut. Och kanske till och med saker som hur den tyska 1800-talsromantiken har satt spår i dagens litteratur. Varje gång jag tänker på, pratar om, medvetet förnimmer eller hanterar något använder jag mig av en mental modell av företeelsen.
Jag har med tiden, alltifrån jag föddes, ja förmodligen redan i livmodern, bit för bit byggt upp mentala modeller av min omvärld. När jag lär mig något, antingen genom erfarenhet, eller teoretiskt, så innebär det att jag prövar, verifierar och falsifierar, bygger upp och bygger om min egen mentala modell av företeelserna i fråga.
En mental modell kan aldrig vara en exakt avbildning av något. Den är alltid en abstraktion, det vill säga en förenkling. Den lyfter fram och renodlar vissa egenskaper och ignorerar andra. Det är därför meningslöst att fundera på om den är sann eller falsk. Den har både styrkor och svagheter. Den kan bara vara mer eller mindre ändamålsenlig, de vill säga huruvida den passar det jag behöver använda den till. Då kan den vara allt från helt värdelös och missledande till högst adekvat. Hur den blir beror på det sammanhang jag befann mig i när jag skapade och utvecklade den. Vad som var framträdande då, i det sammanhanget. Samt av mina sinnen och mentala förmåga.
Den modell jag har i huvudet om något styr hur jag kan tänka om detta något. Den både möjliggör och hindrar. Mina mentala modeller blir min världsbild, på gott och ont. Vi formar våra modeller. Sedan formar de oss.
Modellering
För att kunna arbeta med något, inte alltför enkelt, låt oss säga de företeelser som en verksamhet hanterar, behöver jag forska och bygga upp en mental modell av dessa företeelser, vilka egenskaper som är relevanta och hur företeelserna relaterar till varandra. Det är där modellering kommer in. För att utforska något och effektivt bygga upp en mental modell av detta något, hjälper det att jag modellerar. Det vill säga skapar mig någon form av konkret representation av företeelserna för att hålla reda på allt det jag ser som relevant och tydligare kunna se hur allt detta hänger ihop. Jag gestaltar således min mentala modell, genom att modellera. Jag har normalt inte bilden klar i huvudet när jag ritar den. Det går inte till så att jag först har bilden i huvudet och sedan bara ritar den. När jag ritar boxar och relationer, delar in saker i ämnesområden, namnsätter och definierar företeelser, egenskaper och relationer så blir jag tvungen att bli tydlig och konsekvent.
Ritandet hjälper mig att se saker och att formulera de frågor jag behöver besvara. På så sätt bygger jag också upp min mentala modell genom att modellera. Modellerandet blir ett mycket kraftfullt tankeverktyg. Det är ping-pong-matchen mellan vad som finns i mitt huvud och på papperet som är själva grejen.
Men hittills har vi bara berört förhållandet mellan modellen som finns i mitt huvud och dess gestaltning på papper eller liknande. Vanligen är vi fler personer inblandade i ett modelleringsarbete. Och då blir modellerandet än viktigare.
Modellering som social företeelse
Min mentala modell av något är förmodligen aldrig precis samma som din mentala modell av samma sak. I bästa fall, om vi båda är i ett och samma sammanhang och har någorlunda samma syfte, stämmer de tillräckligt mycket med varandra för att vi ska kunna resonera oss fram om saker och ting. Det är i varje fall målet med att vi modellerar gemensamt. När vi modellerar tillsammans blir modellen ett socialt tankeverktyg, en plattform för att tänka tillsammans. Våra olika mentala modeller möts och påverkar varandra, vår kollektiva intelligens skapar så småningom en gemensam bild. Eller i varje fall tillräckligt överensstämmande för att vår dialog ska bli meningsfull. Vi koordinerar våra respektive mentala modeller. Den modell vi då skapar blir med alla sina begrepp, samband och regler ett gemensamt domänspecifikt språk.
Mitt språk är min värld
Det här med språk är viktigare än man kanske tror. Det är faktiskt så att det vi inte har exakta begrepp för blir svåra att över huvud taget uppfatta och tänka på. Min fru kan mycket om växter och fåglar. Efter alla skogsvandringar med henne, där jag frågat och fått svar, uppfattar jag nu fler växter och fåglar. Ja, jag ser och upplever mer i skog och mark än jag gjorde tidigare.
Så ett språk är inte bara något för att kommunicera med varandra. Språk är också något vi använder för att tänka med, även som individer. Det vi har begrepp för kan vi föreställa oss. ”Mitt språks gränser är mitt universums gränser.” sade filosofen Wittgenstein.
Modellen är ett språk, och där är namn och definitioner viktiga beståndsdelar. Vi kan egentligen inte ha en gemensam förståelse utan att också ha gemensamma namn på saker och ting, så att vi inte pratar förbi varandra. Modellen hjälper oss med detta, att skapa gemensamma begrepp, med definitioner och benämningar.
Informationsmodellen som plattform för det gemensamma utforskandet av domänen och bärare av det gemensamma språket
På så sätt blir den gestaltade modellen, det vill säga den modell vi har på papper eller liknande, inte bara ett tankeverktyg, utan den kopplar också ihop våra hjärnor på ett mycket effektivt sätt. Den gestaltade modellen blir, rätt använd, plattformen för det gemensamma utforskandet av domänen och utvecklingen av det domänspecifika språket. Att i möjligaste mån ha samma mentala modell och att den är ändamålsenlig för vad vi vill göra är helt grundläggande för att vi ska kunna hantera och utveckla något tillsammans.
Informationsmodellens värde
Nu till det viktiga. Informationsmodellen får sitt värde av att den korresponderar med vad vi har gemensamt i våra huvuden. Den har egentligen inget värde i sig själv, fristående från vår gemensamma förståelse. Den är en representation av, och ett språk för, denna vår gemensamma förståelse. Processen är lika viktig som resultatet.
Det är processen, själva modellerandet, som mer än något annat, sammanlänkar våra hjärnor. Sedan är informationsmodellen den som även fortsatt skapar en permanens i förståelsen, språket och lärandet. Vi kan ta vid där vi slutade även efter ett uppehåll. Vi kan också lättare få upp en ny deltagare på banan.
Allt det här kan kanske tyckas självklart. Men det är något det inte brukar pratas om. Det kanske känns för flummigt? Jag är ganska övertygad om att det är få som verkligen har förstått detta på djupet och vad det betyder för oss. Trots att det är själva kärnan inom allt det vi håller på med som informationsarkitekter och som verksamhetsarkitekter. Jag är övertygad om att det är denna bristande förståelse som ligger bakom fatala missförstånd inom vårt område. Till exempel tron att vi kan köpa en standardmodell för vår verksamhet i stället för att själva ta fram en. Mer om detta i nästa artikel.
Vad tänker du kring detta? Kommentarer är välkomna.
/Peter Tallungs, IRM
